dyslexi   fallerejblogg

dyslexi fallerejblogg

Gunillas åsikter

- Välkommen!

hemmets roll för inlärning

föräldrar - barnPosted by Gunilla Thursday, October 15 2009 09:43:54

Skrev ett långt inlägg här i natt, men när jag tryckte skicka fick jag ett flopp, så var allt bara borta och jag uppmanades att kontakta systemadministratör angående min nätverksanslutning. Grrrr!

Nåväl - hemmets roll för barnens läsinlärning. Det är ingenting nytt egentligen. I mer än 300 år har svenska folket varit läskunniga. Under det mesta av den tiden har läsinlärningen skett utanför skolan. Husbonden var ansvarig för att barn och tjänstefolk lärde sig läsa. Hemundervisningen såväl som husförhören (tycka vad man vill om dessa) har betytt väldigt mycket för den breda läskunnigheten.

Förskolastadgan från 1842 uttalade till exempel att läskunnighet var ett inträdeskrav för skolan. Huruvida det är bra eller dåligt ska vi inte gå in på nu, men ett är ju säkert. Idag råder uppenbar förvirring kring detta och barn från olika F-klasser har helt olika förkunskaper, något som ställer till det allvarligt för många. De stackare som hamnar i en klass där "alla kan utom jag" grundlägger tidigt en dålig självkänsla och en ovilja till läsning. Den onda spiralen kan få fäste: "Jag kan om jag vill, men jag kan inte, alltså vill jag inte"

Innan TV:n kom in i allas hem var det vanligt med högläsning i familjen. Vem ägnar sig åt det numera? Föräldrar läste för sina barn. Det stimulerar både språkutveckling och intresset för böcker. Hur många föräldrar läser för sina barn idag? Möjligen gör man det under tiden man är hemma och är föräldraledig, för då har man tid. I många familjer är det tyvärr så att man inte ens äter middag tillsammans och det finns inte tid för samtal.

Att föräldrar och hemmet därmed många gånger medverkade i skolans lästräning tänkte man kanske inte på.

Annat är det numera, som förälder ska man helst inte lägga sig i överhuvudtaget. Det finns experter som ska ta hand om våra barn från tidig ålder på dagis och sedan vidare i skolan. Nu finns det ju de som menar att skolan havererat och som så smått börjar prata kring föräldrasamverkan och ansvar, men det är fortfarande lite tabu.

Föräldrar är en resurs - både för skolan och för barnen. Hade föräldrar fått bättre förutsättningar och mera information om hur man arbetar i skolan, hade fler kunnat hjälpa och intressera sig för sina barns skolarbete tidigt. Att jobba tillsammans med sitt barn skapar förtroende och gemenskap som är värdefull inte bara just för stunden, utan även som grund i ett längre perspektiv. Barn vill visa vad de kan, att de kan, de vill få uppmärksamhet och beröm, de vill förklara och de vill vara duktiga - åtminstone när de är små.
I en nyligen gjord engelsk undersökning bland 1000 skolbarn i åldern 11 - 14 år och deras föräldrar visar det sig att 40% av föräldrarna upplever stora svårigheter med att få information från sina barn om skolan och skolarbetet. Drygt 80% av föräldrarna ville veta mera om sina barns skolgång, medan mer än en tredjedel av barnen tyckte det var svårt att diskutera skolan med sina föräldrar.

Även om den här undersökningen gjordes i Englend, väcker det en viss oro att dessa föräldrar i så hög grad upplever att deras barn avvisar dem när de vill veta hur det har varit i skolan. Barnen vill helt enkelt inte att föräldrarna förhör dem om livet utanför hemmet. Hur blev det så? och varför?

Föräldrasamverkan är ett ord som förekommer i skollagen. Hur yttrar detta sig mera konkret, förutom något föräldramöte per termin och ett utvecklingssamtal som oftast inte ger någonting?

Ingår föräldrasamverkan i lärarutbildningen?

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.