dyslexi   fallerejblogg

dyslexi fallerejblogg

Gunillas åsikter

- Välkommen!

november

PersonligtPosted by Gunilla Wednesday, November 04 2009 23:10:55

Scouting handlar mera om att brinna än att elda.

Ute är det beckmörkt, stormigt och regnet bara öser ner. Varken hundarna eller jag har någon större lust att gå ut. Lille katten har lärt sig gå i trappor förresten. Jo, jag håller på att dra ner måltiderna från 5ggr till 3 och då blir det hungrigt emellanåt. Då måste man ju söka upp matte och tala om att man är hungrig. Idag så var det plötsligt en kise här ner vid mina fötter - tänk om jag trampat på den!

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post34

nu kan den komma

PersonligtPosted by Gunilla Monday, November 02 2009 00:32:53

- Vintern.

En solig dag med torr luft och uppehållsväder under höstlovet och Allhelgonahelgen fick vi. Fyra proppfulla säckar med löv blev det. Att räfsa löv tillsammans med Siv innebär att man har två räfsor så att hon kan jaga och tugga med den ena samtidigt som man räfsar med den andra. Lajbans!

Jag har grävt upp Dahlia-knölarna som blivit ännu större än förra året ( klumpar i storlek basketbollar ). I år har jag faktiskt gjort det som jag varje år säger att jag ska göra, nämligen att märka upp vilka knölar som är vilka. X
Varenda år har jag blivit så irriterad på att lila blommor hamnar vid sidan om gulorange.

Katten är nu avmaskad och rengjord i öronen. Det senare är inte något kul om katten själv får välja. I dag har alla djuren utom fiskarna ätit Mjau strömming med förtjusning. I detta nu ligger hundarna utspillda under skrivbordet och fiser. Det är lila fisar som påminner om svavel, sura ägg och fiskrens. Det är härligt med djur!

Nu ska vi gå ut och kolla vilka hundar som pinkat var och hur högt upp på träden. Sedan är det läggdags, i morgon är det skola och väckarklocka på 06 .15 som gäller igen.

Vet ni vad motstsen till Viktväktarna är? " Späcksavers", så klart !!

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post33

lifvet

PersonligtPosted by Gunilla Friday, October 23 2009 18:28:56

Ibland ter sig livet som en sämre toarulle. Man vet att den inte varar särskilt länge och den rullas ut fortare ju längre in på rullen man kommer.

Nejdå, allt är inte dystert. Hundar som luktar pyton efter att ha rullat sig i högar av söndermald sur tång - går att bada. Katt som börjat äta själv och är full av sås i hela ansiktet går också att tvätta. Dock inte om katten själv får välja.
Jag hann till posten med paket, även om jag fick frångå mina principer och springa dit. Det blir middag ikväll även om det är jag som är kock. Det var faktiskt inga köer på nyinvigda IKEA, fast jag trodde det var emot bättre vetande att åka dit en fredag två dagar efter invigningen i samband med lönehelg.
Kul för dem som får lön, by the way.

Ha en skön helg!

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post32

tigern "Agaton"

PersonligtPosted by Gunilla Tuesday, October 20 2009 10:38:15

Här bor han - tigern "Agaton"

Jag hämtade in fyra kompostgaller och gjorde en hage till kattungen - blir jättebra, tänkte jag. Det tog ungefär två minuter, sen promenerade tigern ut mellan hålen. Jaha, vad göra? Naivt täckte vi då ca 40 cm upp med kartong. -Löjligt, sa Agaton och klättrade upp och över - lätt som en plätt!
Siv har bestämt att kattungen är hennes. Hon ska ha den, tvätta den och pyssla med den. Hon tycker inte att han ska vara där inne, när hon är utanför. Men det kan ju bli lite intensivt med hundomsorgerna... så, nu blev det tidning på insidan av hagen och hittills verkar det fungera. Här ligger han o gosar i pälsmössan med värmeflaskorna runt omkring.

Namnet? Jo makens lillebror som är fem år yngre, hade när de var små en favorit- tennsoldat som hette just Agaton. Denne var odödlig och kunde på bara några sekunder rasera hela arméer. Storebror var inte förtjust ( läs vansinnig och helförbannad), men lillebror menade att Agaton visst kunde göra så. Eftersom den här kisen förmodligen bara har 8 liv kvar och verkar kunna vara en riktig liten terrorist om han vill, så tyckte vi att det passade.

Nu verkar han ha hämtat sig såpass att vi är övertygade om att han kommer att klara sig. Han äter själv och försöker tvätta sig. Dock behöver han bada. Hur söt han än är, så luktar han inte gott. Någonstans mellan spädbarnsbajs, kattkiss, häst och sur mjölk ungefär. Får se om dotter tar på sig uppdraget ikväll.

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post31

katten

PersonligtPosted by Gunilla Friday, October 16 2009 12:06:54

En lite yrvaken och medtagen kisekatt. Nu på morronen har den fått supermjölk och hundarna är mycket nyfikna på hårbollen som låter som en katt, luktar häst och som verkar vara baby av något slag. Sture som inte gillar katter något vidare verkar helt förvirrad. Spännande och lärorikt!

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post30

dessa djur

PersonligtPosted by Gunilla Thursday, October 15 2009 23:50:36

Detta är en scouthund.

I familjen har vi haft allehanda djur, flera marsvin av olika sort och kön, flera råttor några av dem agilityråttor, en tam kaja, en ringduva som inte ens fått fjädrar när vi räddade honom, hundar, fiskar och jag vet inte vad.

Duvan som fick heta Sven växte upp till en stor o ståtlig duva som nu förhoppningsvis lever och frodas här i närheten. Som minne av honom har vi fortfarande kvar ungefär 50 kilo duv- och hönsfoder som småfåglarna får mumsa på vintertid. Den sista råttan - Stig - lämnade oss i våras och marsvinet Ture som nästan hann fylla 7 år år gick också bort i samma veva. Guldfiskar hade vi när barnen var mindre, men sonen matade dem med geléhallon och så hade vi inga fiskar mer. Han kan väl ha varit 5 - 6 år då. Det har varit jätteroligt med marsvinsutställningar, råttagilitytävlingar och smådjursträffar men nu skulle det vara slut. Nu har vi Sture 3½ och lilla Siv som är ett halvår och inga fler!

Trodde jag... I tisdags blev vi med guldfiskar, det var moffe som tröttnat och vad gör man? Det var bara att traska iväg till Akvarie-Nisse och skaffa växter och svindyra akvarielampor m.m. Risken att sonen skulle mata dem med olämplig kost bedömdes som relativt liten - han har fyllt 16 nu.

Ikväll var dottern i stallet. Där fanns två små kattungar, en pigg o kry och en som inte verkade må något vidare. Mamman har tappat intresset och det har varit minusgrader några nätter nu. Den lilla stackaren låg i en pälsmössa och var alldeles kall. Prognosen bedömde vi som ganska dålig.
Till saken hör att jag inte riktigt tål katter, måste tvätta händerna direkt när jag gosat, inte röra ögonen när jag klappat katt etc. Vi ska INTE ha katt!

Vad gör man då med en 6 veckor gammal underbart söt men nedkyld och avmagrad kattunge? Jo, man lägger givetvis pälsmössan med innehåll på lampan till akvariet - där är ju varmt o skönt. Vilken kattkuvös! Varför har man inte kamera just då? Efter någon timma fick jag i den lite mjölk med druvsocker och vitaminer medelst pipett. Mera sömn i kattkuvösen. När jag sedan ytterligare någon timma senare kom hem efter promenad med hundarna var det dags för mera supermjölk och - VIPS - liten kattunge promenerade omkring på köksbordet!

Nu sover den lilla i sin pälsmössa mellan två PET-flaskor med varmvatten i en flyttkartong. Återstår att se i morgon hur den mår. Ska försöka fixa bild också.

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post29

hemmets roll för inlärning

föräldrar - barnPosted by Gunilla Thursday, October 15 2009 09:43:54

Skrev ett långt inlägg här i natt, men när jag tryckte skicka fick jag ett flopp, så var allt bara borta och jag uppmanades att kontakta systemadministratör angående min nätverksanslutning. Grrrr!

Nåväl - hemmets roll för barnens läsinlärning. Det är ingenting nytt egentligen. I mer än 300 år har svenska folket varit läskunniga. Under det mesta av den tiden har läsinlärningen skett utanför skolan. Husbonden var ansvarig för att barn och tjänstefolk lärde sig läsa. Hemundervisningen såväl som husförhören (tycka vad man vill om dessa) har betytt väldigt mycket för den breda läskunnigheten.

Förskolastadgan från 1842 uttalade till exempel att läskunnighet var ett inträdeskrav för skolan. Huruvida det är bra eller dåligt ska vi inte gå in på nu, men ett är ju säkert. Idag råder uppenbar förvirring kring detta och barn från olika F-klasser har helt olika förkunskaper, något som ställer till det allvarligt för många. De stackare som hamnar i en klass där "alla kan utom jag" grundlägger tidigt en dålig självkänsla och en ovilja till läsning. Den onda spiralen kan få fäste: "Jag kan om jag vill, men jag kan inte, alltså vill jag inte"

Innan TV:n kom in i allas hem var det vanligt med högläsning i familjen. Vem ägnar sig åt det numera? Föräldrar läste för sina barn. Det stimulerar både språkutveckling och intresset för böcker. Hur många föräldrar läser för sina barn idag? Möjligen gör man det under tiden man är hemma och är föräldraledig, för då har man tid. I många familjer är det tyvärr så att man inte ens äter middag tillsammans och det finns inte tid för samtal.

Att föräldrar och hemmet därmed många gånger medverkade i skolans lästräning tänkte man kanske inte på.

Annat är det numera, som förälder ska man helst inte lägga sig i överhuvudtaget. Det finns experter som ska ta hand om våra barn från tidig ålder på dagis och sedan vidare i skolan. Nu finns det ju de som menar att skolan havererat och som så smått börjar prata kring föräldrasamverkan och ansvar, men det är fortfarande lite tabu.

Föräldrar är en resurs - både för skolan och för barnen. Hade föräldrar fått bättre förutsättningar och mera information om hur man arbetar i skolan, hade fler kunnat hjälpa och intressera sig för sina barns skolarbete tidigt. Att jobba tillsammans med sitt barn skapar förtroende och gemenskap som är värdefull inte bara just för stunden, utan även som grund i ett längre perspektiv. Barn vill visa vad de kan, att de kan, de vill få uppmärksamhet och beröm, de vill förklara och de vill vara duktiga - åtminstone när de är små.
I en nyligen gjord engelsk undersökning bland 1000 skolbarn i åldern 11 - 14 år och deras föräldrar visar det sig att 40% av föräldrarna upplever stora svårigheter med att få information från sina barn om skolan och skolarbetet. Drygt 80% av föräldrarna ville veta mera om sina barns skolgång, medan mer än en tredjedel av barnen tyckte det var svårt att diskutera skolan med sina föräldrar.

Även om den här undersökningen gjordes i Englend, väcker det en viss oro att dessa föräldrar i så hög grad upplever att deras barn avvisar dem när de vill veta hur det har varit i skolan. Barnen vill helt enkelt inte att föräldrarna förhör dem om livet utanför hemmet. Hur blev det så? och varför?

Föräldrasamverkan är ett ord som förekommer i skollagen. Hur yttrar detta sig mera konkret, förutom något föräldramöte per termin och ett utvecklingssamtal som oftast inte ger någonting?

Ingår föräldrasamverkan i lärarutbildningen?

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post28

Jante och dogmatiska föreningar

NPF / diagnoserPosted by Gunilla Tuesday, October 06 2009 10:10:21

Jag är medlem i ett antal föreningar som rör föräldraskap, barn, skola, funktionshinder och dyslexi, bland andra:

FMLS - Funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter.
Attention - intresseförening för vuxna och barn med neuropsykiatriska funktionshinder.
FdB - Föräldraföreningen dyslektiska barn

Under alla dessa år har jag slagits med och för dagispersonal, assistenter, skola, BUP, utredningsteam och "expertpedagoger". Nu har jag insett att jag även måste slåss mot de föreningar som säger sig vilja hjälpa föräldrar i samma situation i deras kamp. Visst är det fantastiskt!

För några år sedan tog jag kontakt med en av dessa föreningar för att berätta lite om Fallerej Förlag och om En Kvart Om Dagen-böckerna. Jag kontaktade en man som jag kände sedan tidigare i Malmö. han var mycket postitiv och lovade att han skulle lämna vidare till den kontaktperson, en kvinna, som har ansvar för barn, ungdomar och skola. Hon hörde aldrig av sig, så jag sökte upp henne. Då fick jag mycket torrt veta att: Det här var ingenting som t.ex. hade kunnat hjälpa hennes dotter. PUNKT

Nu är det ju så att det som inte fungerar för den ene, kan vara helt perfekt för någon annan. Man kan ju tycka att en förening som denna borde ha en öppen och positiv attityd till konkreta lösningar och till föräldrainitiativ - men tydligen inte.

Ett annat exempel är när jag besökte Dyslexicentrum i Ystad. Jag tänkte att det vore vettigt att berätta för dem att Fallerej Förlag finns i deras närhet. Jag hälsade helt enkelt på och berättade lite om förlaget och om En Kvart Om Dagen-böckerna.

Då får jag frågan: -Och du tror inte att skolan klarar av sånt här?

...suck! Nej, det tror jag inte att man alltid gör, eller rättare, det vet jag att de inte alltid gör. Vilken underbar attityd för övrigt!

Igår var det så dags igen. Denna veckan är det Europeiska Dyslexiveckan och Dyslexisamverkan Skåne, där alla föreningarna ingår, har ett digert program på Malmö Stadsbibliotek. Undertecknad for givetvis dit för att titta och för att lyssna på ett föredrag. Jag passade på att ta med mig en affisch gällande ett föredrag kring föräldraskap, läs- och skriv, läxläsning med mera samt en bunt broschyrer om En kvart Om Dagen-böckerna. Lite försynt frågade jag om det gick bra att sätta upp, respektive lägga dem där. De hör ju till ämnet i allra högsta grad. Ovan nämnda kvinna var där, tog tag i en av affischerna, tittade på den och sedan på mig och säger vasst och lite nedlåtande: Och vilken roll har DU i det här?

Min dotter som var med hoppade till och tittade med stor uppmärksamhet först på henne och sedan på mig. Hon frågade mig när vi var på väg ut: -Vad var det med henne?

Jag kan inte annat än beklaga en förening som har en kontaktperson med så uttalat oprofessionell attityd och en så självgod och dogmatisk inställning till vad som kan vara till hjälp för barn och deras föräldrar.

Kanske är det jag som överreagerar? Nämnda kontaktperson kanske har den här attityden mot alla? Hon kanske alltid låter vass och nedlåtande?
I så fall är det ju ännu mera beklagligt.

Jag är tveksam till om jag har lust att besöka Malmö Stadsbibliotek ikväll igen, och jag är definitivt tveksam till om jag kan rekommendera föräldrar medlemskap i denna förening. I vilket fall, så kommer jag att berätta om dessa erfarenheter i mina föredrag.

Gunilla

  • Comments(3)//blogg.fallerej.se/#post27
« PreviousNext »