dyslexi   fallerejblogg

dyslexi fallerejblogg

Gunillas åsikter

- Välkommen!

Skolans uppgift

skolaPosted by Gunilla Wednesday, February 09 2011 20:36:56
Till hösten införs den nya läroplanen för grundskolan med nya kursplaner och nytt betygssystem. Bakgrunden till reformerna är att internationella undersökningar har visat "en försämring av elevernas kunskaper".

Vår svenska skola har tre uppgifter: kunskap, värdegrund och personlig utveckling.

Svenska elever visar enligt den senaste PISA-rapporten ganska medelmåttiga resultat, därför har man nu beslutat sig för att fokusera mera på - håll i er nu
- kunskap!!

Under de första åren i skolan borde den absolut viktigaste uppgiften för skolan vara att lära barnen läsa och skriva.
Utan denna kunskap kommer man inte vidare.
Det är skrämmande att många elever i högstadiet ( utan dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter ) inte ens kan alfabetet och endast läser motvilligt och med svårighet.

Betygen - Man kan halvsova sig igenom de första sju åren i skolan. Sen, i åttan utbryter total hysteri och stress. Allt ska plötsligt betygsättas. Det är prov och arbeten, projekt, grupparbeten och läxförhör.

Föräldrarna - Personligen anser jag ju som bekant att föräldrar är en resurs, inte enbart för sina barn, utan även för skolan. Barn som har sina föräldrar till hjälp och stöd klarar sig bättre i skolan än de barn som inte har sina föräldrar till hjälp. Detta kan inte sägas för många gånger.
Däremot upplever jag, och väldigt många med mig, att skolan inte delar denna uppfattning, att föräldrar är något besvärligt som man inte säger sig ha utbildning i att kommunicera med ( se tidigare blogginlägg ) och att de helst inte ska lägga sig i. Det är inte så väldigt länge sedan som föräldrar fick veta att de minsann inte alls skulle träna läsning med barnen hemma, eftersom det var viktigt att barnen fick lära sig "på rätt sätt".
Nu verkar det vara annat ljud i skällan om man får tro Familjemagasinets specialpedagog Anna-Therese Winblad:

"Läxor är en del av skolans vardag. Man kan tycka saker om det; det är för mycket läxor, för lite läxor o dyl. Oavsett ståndpunkt har man som förälder ett ansvar att hjälpa sina barn att klara sig så bra som möjligt i skolan och då får man anpassa sig efter det barnets skola / lärare gör."

Där ser man...

Läroböcker - Om nu skolan ska fokusera på det som den egentligen borde ha ägnat sig åt hela tiden, nämligen att förmedla kunskap, så är det ju kanske på sin plats att ta upp det här med läroböcker. Ska kraven öka i skolan, och om föräldraansvaret existerar, så ökar ju även kraven på föräldrarna.
- Är inte läroböcker nödvändiga då?
Jag läste en mycket bra artikel av Svante Stål på Newsmill, här kommer ett smakprov:

" I dagens skola följs inga läroböcker utan det mesta av undervisningen sker via stenciler ( A4 kopior ), p.m med arbetsuppgifter, ibland kopior från avsnitt i läroböcker, ofta hänvisningar till sidor på internet. Ibland kan läroböcker lånas ut med då får eleverna inte idka studieteknik ( avser ex. understrykningar,
min anm. ) i dessa och ofta får böckerna inte tas hem... När jag frågar min son i högstadiet, "vad jobbar du med i skolan nu?" griper han i bakfickan på jeansen och drar fram ett 10-tal osorterade, hopknycklade stenciler. Hur kan man hjälpa barnen med skolarbete när allt är en enda röra av udda stenciler?"

Artikeln heter Projektarbete till döds och du hittar den här:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/23/projektarbete-till-d-ds-i-dagens-skola



  • Comments(1)//blogg.fallerej.se/#post60

Satsa på Läsning

skolaPosted by Gunilla Friday, February 04 2011 17:58:50
Nyhet !!

Fallerej Förlag har föräldrar som sin huvudsakliga målgrupp, men nu släpps ett komplett projektmaterial för skolan - Satsa på Läsning.

Läs pressmeddelandet här: Satsa på Läsning

Inom kort läggs information upp på Förlagets hemsida.

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post59

det här med läxor

skolaPosted by Gunilla Thursday, January 21 2010 13:36:24

Läxors vara eller icke vara har debatterats i åratal.

Det som inte diskuterats lika mycket är typen av läxor.

1. Man i skolan gått igenom ett moment eller ett avsnitt så att alla är med, har lyssnat och förstått. Man har gjort uppgifter eller på annat sätt arbetat med det man gått igenom. DÄREFTER har man gett eleverna i läxa att göra fler liknande uppgifter hemma, eller att helt enkelt läsa igenom och plugga in det man gått igenom under lektionen. Då har alla elever en faktisk möjlighet att verkligen kunna göra sina läxor.

2. Men, om man i skolan går igenom ett kapitel, det kan gälla såväl kemi som historia och sedan ger eleverna i läxa att läsa och lära följande kapitel. Då faller den möjligheten för många elever. De som har språkliga problem, föräldrarna kanske inte pratar svenska och kan inte hjälpa till. De som har läs- och skrivsvårigheter har ofta mycket svårt att gå igenom en helt ny text och försöka ta till sig innehållet. Sen finns det de som helt enkelt inte förstår innehållet. Då är eleverna helt beroende av hjälp hemifrån eller från annat håll. De har inte en faktisk möjlighet att göra sina läxor. Det finns föräldrar som inte är hemma, inte har tid, inte anser sig kunna. Det finns faktiskt föräldrar som inte bryr sig, som själva har en mycket negativ uppfattning och erfarenhet av skolan och som överför denna attityd till sina barn.

Ingrid Westlund, docent i pedagogik på Linköpings universitet:

"-Lärare i allmänhet problematiserar inte läxorna. På lärarutbildningen jobbar de inte med läxor, så det kommer ut lärare som ger samma läxor som de förmodligen själva har fått i skolan. Lärarna funderar inte heller över vilka uppgifter som lämpar sig att vara läxor. Läxor ges av hävd."

Vissa skolor har läxhjälp på skolan efter skoltid. Ofta i skolans bibliotek där det finns en eller flera elevassistenter på plats. Det finns elever som är mycket positiva till detta och som menar att utan denna hjälp hade de inte gjort några läxor alls.
En elevassistent på Lindängeskolan i Malmö säger: -Jag tar det inte längre som en självklar grej att läxorna ska ligga på hemmet."

Men, hur många föräldrar till högstadieelever upplever det som att de faktiskt förväntas hjälpa till med ungdomarnas läxor? Hur många lever i tron att det räcker med att tjata och fråga ungdomarna om läxorna är gjorda, alternativt OM de har några läxor. Hur många ungdomar ber sina föräldrar om hjälp?

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post42

ingen risk...

skolaPosted by Gunilla Monday, July 13 2009 15:22:58

Bland mina sparade artiklar hittade jag Socialstyrelsens beslut att inte betrakta de två läkare som sytt ihop en patients grovtarm med urinblåsan som någon risk i sin fortsatta yrkesutövning.

"Patienten drabbades av flera komplikationer efteråt"
- Jo, det verkar ju föga förvånande...

En av läkarna har sagt att han vid tiden för ingreppet hade privata problem och var "mentalt ur slag". Dessutom fick han under delar av ingreppet stå ensam vid operationsbordet.

Tydligen lever vi i ett samhälle där ingen enskild behöver ta något eget ansvar alls.

Skolan ska ansvara för fostran. Lånar man en massa pengar för konsumtion är det låneinstitutet som ska ta ansvaret. Föräldraansvaret, hur är det med det?

Vad händer om man översätter läkarmissen till skolans värld?
Läraren var stressad och mentalt ur slag.
Läraren var ensam med hela klassen.
Läraren anser sig vara pedagog snarare än ledare och klarade inte av att leda gruppen, dessutom är läraren inte utbildad i ledarskap och kanske inte heller har någon förmåga att leda. Förmedlande av kunskap kommer i andra hand där ordningsfrågor och säkerhetsaspekter är av akut karaktär.

Om eleverna drabbas av "komplikationer" - vems är felet då?

Och...vem ska åtgärda dem ?

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post19

varning för övertro

skolaPosted by Gunilla Tuesday, June 30 2009 15:12:58

Ägnat förmiddagen åt att läsa FöräldraLivs forum. Där fanns en fråga om hur man hjälper ett barn med dyslexi bäst. Det undrar forskarna också - och det är ju en fråga som inte helt enkelt kan besvaras .

Det jag fann anmärkningsvärt var att relativt många hänvisade till BUP och till utredningar, så att barnet skulle få hjälp av speciallärare!

För det första, så är speciallärare och specialpedagog inte samma sak.
För det andra verkar den allmänna uppfattningen vara att en specialpedagog är en person som sitter inne med patentlösningen som snabbt "botar" barnet från sina läs- och skrivproblem.

- Så är det inte!

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post18

föräldrar = allmänhet

skolaPosted by Gunilla Thursday, June 04 2009 13:15:54

Citerar en artikel i SDS, skriven av Jessica Ziegerer.

"Föräldrar får inte vara i skolan när de vill. Det säger Skolinspektionen med anledning av hur föräldrar bevakade sina barn på Sandeplanskolan i Höllviken i januari.
Föräldrar anmälde skolan för att de var upprörda över hur skolan agerat när två pojkar i klassen misstänktes för övergrepp. De var kritiska mot att de inte fick information. De var så oroliga att de först kände sig tvingade att hålla barnen hemma och sedan följa med barnen till skolan.
Skolan har hela tiden hävdat att den gjort vad som krävts.
Skolinspektionen gör ingen bedömning av om skolan eller föräldrarna gjort fel. men i beslutet konstateras att föräldrar inte ska tro att de får vara i skolan när de vill.
- Vi vill framhålla att skolan inte är en allmän plats där det går att vistas efter eget gottfinnande. Skolan har rätt att fastställa när och hur allmänheten får vistas på skolan, säger Magdalena Kocan, undervisningsråd på Skolinspektionen."

Jag tänker inte ha synpunkter på alla turerna kring skolan i Höllviken, det är det så många andra som har.
MEN, sedan när blev föräldrar = allmänhet i skolsammanhang?

Det är ju fullkomligt absurt! Överför resonemanget till sjukvården och anhöriga...
vi kan inte ha allmänheten springande här på våra vårdavdelningar hur som helst...

Skolan borde väl uppmuntra till föräldranärvaro och kommunikation mellan hem och skola, eller är det så att "skolan vet bäst" och att föräldrar såväl som allmänhet helst ska hålla sig borta och inte lägga sig i vad experterna och pedagogerna håller på med.

Gunilla

  • Comments(1)//blogg.fallerej.se/#post12

skolan

skolaPosted by Gunilla Tuesday, February 05 2008 09:41:11

Barnen går nu i skolan "på landet". Upptagningsområdet är ganska stort, så skolan är inte så liten som det låter. En högstadieskola med ungefär 400 elever. Det är hälften av antalet i stan. I klasserna är de ca 20 stycken jämfört med de 30 - 33 som var fallet tidigare. Skolan har en egen simhall! - Fantastiskt! På skolan håller även skytteklubben till ett par gånger i veckan. Dit kan man gå när man känner för det. Man får hjälp och ledning och tavlorna kostar 10:-. Musikskola finns. Vi blev förvånade när sonen glädjestrålande kom hem och sade att om det var OK för oss, så kunde han få börja spela trummor - något som han tjatat om i flera år nu. Visst var det OK för oss. Undervisningen sker på skolan och avgiften är blygsam. Man kunde få välja mellan många olika instrument och flera av dem kunde man dessutom få hyra till en väldigt modest kostnad. I anslutning till skolan finns en fritidsgård. Där kan man spela biljard, data- och TV-spel. Man kan lyssna på musik, spela själv eller bara sitta och prata. Man kan köpa smågodis eller frukt. Det går också att få en micropizza eller en macka om man är hungrig. Personalen är engagerad och hittar på saker hela tiden, allt ifrån Halloweendisco till biljardtävlingar. Enda nackdelen är att öppettiderna är något begränsade. Till exempel har man inte öppet lördagar och söndagar. Även kvällstid kunde man ha haft öppet något längre.

I det stora hela - bortsett från att det även här tyvärr förekommer både förstörelse och mobbing - så är jag imponerad av möjligheterna. I Malmö var det annorlunda - på gott och ont. Där har man ingen simhall alls sedan AqvaKul stängdes. Musikskolan är ett mysterium med långa köer. Fritidsgården är en överfull liten coh sliten lokal där mer eller mindre berusade ungdomar hänger och dit polisen åker när de har tid och när allt gått fullständigt överstyr. En annan positiv sak är att grupptrycket tydligen fungerar annorlunda "på landet". Kravet på märkeskläder, de rätta skorna och tillbehören är inte lika stort. Likaså är det mera OK att vara annorlunda - kanske kan bero på att fler verkar vara annorlunda.

När man diskuterar landsbygd är det ganska enkelt som vuxen att finna och formulera argument för varför det är bättre att bo på landet. Men för ungdomar är det svårare, de ser inte de positiva sidorna därför att de inte har något att jämföra med. Ska man få unga att tycka det är "coolt" eller vara stolta över sin bygd måste man förse dem med jämförelsematerial på något sätt.

Hur gör man då?

Det finns några som jobbar med att marknadsföra landsbygden bland unga.
Ren propaganda - Ung på LANDsbygden - U-Land

www.u-land.se

  • Comments(0)//blogg.fallerej.se/#post10

En bra skola

skolaPosted by Gunilla Wednesday, March 14 2007 21:56:37

En bra skola

När jag hamnar i diskussioner kring skolans insatser för barn med funktionshinder får jag ofta höra: -Ja, men dina barn går ju i en bra skola!

En "bra skola" - vad är då det?

Jo, det är när genomsnittsresultaten vid de nationella proven ligger lite högre än på andra skolor i landet. Media och inte minst kvällspressen brukar frossa i att publicera listor över prestigeskolor respektive bottennapp. -Men om resultaten är högre, då är det ju en "bra skola" väl? Jo, det kan man ju naturligtvis tycka.
Det kan ju också vara så att skolan ligger i ett område där flertalet barn och ungdomar kommer från välutbildade och studievana/motiverade familjer. Där det i själva verket är föräldrarnas påverkan och insatser som resulterat i ett högre snittbetyg på de nationella proven.

Många tror också att "en bra skola" gör mer och satsar mer på de barn som är i behov av särskilt stöd. Är det verkligen så? Tyvärr har jag motsatta erfarenheter. Eftersom skolan ändå har ett så pass "bra resultat" så gör det inte så mycket om några elever inte når upp till målen, eftersom det inte påverkar statistiken i någon större utsträckning.
Man skriver samman ett åtgärdsprogram som i bästa fall är värt namnet, placerar eleven i en mindre undervisningsgrupp - och vips - är "problemet" löst.

Att sedan en elev med bland annat dyslexi ska läsa engelska tillsammans med andra elever med helt andra problem i en grupp där alla är på olika nivåer och specialpedagogen inte är språklärare är väl helt i sin ordning. Att åtgärdsprogrammet inte har något slutdatum där man har för avsikt att följa upp "åtgärderna" spelar väl mindre roll. Att den föreslagna åtgärden kan bestå i att man ska hinna med två årskurser på en termin är väl jättebra - det visar ju på pappret i efterhand att skolan verkligen har tillhandahållit den utbildning man är skyldig att ge. Då kan ju inte föräldrarna komma och gnälla i efterhand.

Jag hade en diskussion med en lärare kring den här typen av "specialundervisning", där jag menade att målet ju måste vara att eleven verkligen tillägnar sig kunskap - inte bara bläddrar igenom en bok på kortast möjliga tid. Huvudmålet måste ju vara att eleven ska gå ut grundskolan med godkänt i ämnet, i det här fallet engelska som är ett kärnämne.
Svaret jag fick var att: "det går alltid att trixa så att han kommer in på gymnasiet".

Detta innebar enligt läraren, att skolan skriver i avgångsbetyget att eleven har de här och de här problemen, men om han INTE hade haft det, hade han kunnat tillägna sig undervisningen på ett tillfredsställande sätt och därför blir han godkänd.

Det är kanske det som är en "bra skola".

  • Comments(1)//blogg.fallerej.se/#post8
Next »